Ja det har varit tyst här ett tag, av rätt förklarliga skäl som jag tror ni förstår. Vi tar dagarna som de kommer.

Både längtar efter jul nu och är lite rädd för hur det ska bli. Längtar efter julen som vi brukar ha den, men det kommer inte bli så igen. Nästa år vet jag inte alls hur det kommer att bli, när det är första året jag bor långt hemifrån och har A’s familj att lägga till ekvationen. I år har vi ju sedan länge bestämt att fira på var sitt håll. Det är första julen sedan hans mamma gick bort och de behöver vara tillsammans bara de. Och det är första julen för oss som morfar och mormor är borta. Det kommer vara så tomt.

Nästa år får vi se hur vi får ihop allt. Det är för tidigt att tänka på nu.

Måste bara mitt i allt säga grattis till finaste äldsta vännen som nu officiellt är gravid! Lena min galning till vän ska bli mamma! Svårt att tänka sig sin vän, som man skrev scout sifferkoder med på NO-lektionerna på högstadiet ska nu få en egen liten hippiescout!

Vet inte hur jag kunnat ha sådan tur. Men jag får kalla honom min, min fästman.

Det var alldeles för tyst i bilen. Mammas brutna röst hade just berättat det vi egentligen redan visste. Att det handlade om dagar innan hon skulle vara borta. Hundra tusentals gånger har jag åkt den vägen i mitt liv mellan byn och större staden, aldrig hade den känts så lång som nu.

Mamma fyllde 50 den dagen, middag på restaurang var bokad, men det kändes så långt bort. Stackars mamma, fina, starka mamma som fick sörja sin mamma i stället för att fira sin födelsedag. Trots att jag satt inklämd i det alldeles för lilla baksätet med syster och pojkvän kändes jag alldeles för långt bort från alla. Alla som fattas mig, som fattats mig de senaste åren, alla som tagits från mig de senaste åren. Derek, Bettan, Anna, morfar… och snart mormor.

Hon togs inte från mig, men hon fattas mig ändå, min älskade fästmans mamma.

Det var söndag. Nu är det tisdag. Och mormor gick bort för några timmar sedan. Mamma sa att hon inte ville släppa taget. Det låter som mormor, envis in i det sista. Det gick fort på slutet, barmhärtigt nog. För hennes skull.

Cancer är bland det värsta som existerar.

Mormor! Jag kommer att sakna dig så fruktansvärt mycket. Dina pepparkaksbak, ditt skratt, dina "ojjamejja", dina morbida och så här i efterhand hemska skämt. Din mat! Julköttbullarna (ingen kan göra julköttbullar som min mormor kunde) pannkakor, annandags-steken. Jag önskar att jag hade fått visa min fina ring för dig, när du fortfarande var du, och medveten. Men du fick träffa min fina pojke. Precis så sa du. Min fina pojke.

Sov gott mormor, du får du vara med Bettan, morfar, Anna och Derek nu. Hälsa dem att jag saknar dem.

Trött (kan inte somna om efter älskling gick till jobbet).
Ont i huvudet och ryggen (legat fel och för lite sömn).
Hungrig (varför skulle jag äta upp den där sista yoghurten i går, den hade vart så god nu)!
Ensam (saknar alltid älskling när han är på jobbet, dessutom var vi dumma nog att se Paranormal Activity igår och well, jag är mesig).

Jag önskar att jag kunde vara lite mer som Beth Ditto. Lite mer djärv, lite mindre rädd för att utmana, lite mindre ovillig att bryta mot det oskrivna eller skrivna reglerna ang att vara fet och att försöka “se mindre fet ut”. Liksom.

Kanske inte en stilikon för mig personligen, men absolut någon att se upp till för sin inställning!

I fredags hämtade vi ut våra förlovningsringar. Det var fint. Vi har lovat varandra att inte ta på oss ringarna (inte ens prova dem) förrän på dagen. I ringarna står det våra respektive namn, nördiga som vi är har vi inte vanliga hjärtan utan ett "<3", och sedan datumet. 4/11 2009.

Varför <3? Ja det kanske kan verka lite fånigt, men vi är nördar through and through och träffades trots allt via nätet. Så det kändes passande. Vet inte vems idé det var men jag tror båda var överens när det kom på tal. Frågade Andreas nu när jag skrev det och det var visst min idé, men ja vi är överens om att det passar oss.

De senaste veckorna har jag fått en hel del nya besökare på bloggen, vilket så klart är superkul! Men jag blir också nyfiken på de som kommer hit rätt så regelbundet men inte säger hej. Vilka är ni? Hur hittade ni hit? Vad är det som gör att ni kommer tillbaka?

Säg jättegärna hej! Vill så himla gärna veta vilka ni som läser här är! Och ni andra som läst ett tag, visserligen vet jag ju oftast vilka ni är men lämna gärna en rad så vet jag vilka jag håller kvar!

Har lite problem med bloggen i kväll. Försöker fixa så att jag kan blogga mina foton direkt från Flickr och rent logiskt borde allt funka. Jag har gjort alla inställningar som behövs göras, testinlägget som man kan skicka från Flickr för att kolla att det finns en koppling mellan Flickr och bloggen kommer fram som ni kan se här under, men när jag försöker blogga ett foto funkar det inte.

Har skrivit på både Flickr forumet och blogsome forumet och frågat om hjälp, men ja, surprise surprise, det är halloween! Det klart att ingen i USA (som ju faktiskt är det landet som båda dessa tjänster finns) sitter väl framför datorn och supportar i dag? Nej, de springer ute i natten utklädda till häxor, trollkarlar, zombies eller Michael Jackson!

This is a test post from , a fancy photo sharing thing.