Allt går hand i hand.
Ja det har varit tyst här ett tag, av rätt förklarliga skäl som jag tror ni förstår. Vi tar dagarna som de kommer.
Både längtar efter jul nu och är lite rädd för hur det ska bli. Längtar efter julen som vi brukar ha den, men det kommer inte bli så igen. Nästa år vet jag inte alls hur det kommer att bli, när det är första året jag bor långt hemifrån och har A’s familj att lägga till ekvationen. I år har vi ju sedan länge bestämt att fira på var sitt håll. Det är första julen sedan hans mamma gick bort och de behöver vara tillsammans bara de. Och det är första julen för oss som morfar och mormor är borta. Det kommer vara så tomt.
Nästa år får vi se hur vi får ihop allt. Det är för tidigt att tänka på nu.
Måste bara mitt i allt säga grattis till finaste äldsta vännen som nu officiellt är gravid! Lena min galning till vän ska bli mamma! Svårt att tänka sig sin vän, som man skrev scout sifferkoder med på NO-lektionerna på högstadiet ska nu få en egen liten hippiescout!




